Plötsligt händer det!

Tydligen kan pollenallergi komma som en räkning när lönen är slut. För nu har både jag och tonårsdottern snuva och kli i näsan. Vi är inte alls förkylda, bara väldigt snuviga och i mitt fall, svintrött. Tog min onsdagsjoggingrunda redan idag, rationell som jag är. Det är nog förresten mitt mellannamn, rationell.
Nu kom jag definitivt av mig. Jo allergi var det. Under min joggingrunda fortplantade sig en dunkande känsla i huvudet för varje steg, och näsan rann som den bästa vårflod, en syn för gudarna kan jag tänka. De såg i alla fall väldigt imponerade ut på det lokala bageriet när jag sladdade in och köpte valnötsfrallor innan jag sprang hem.
Nu ska jag ta min förtjusande dotter med mig in till stan. Vi ska göra som nästan alla stockholmare redan gjort, glo på de vackra körsbärsträden i Kungsan, och sen strosa bort för att se om vi ser tonårssonen med flickvän som demonstrerar idag.
Och jag hoppas möta en massa kompisar.
Trots näsdropp ser jag fram emot resten av dagen.